Favourite Poem of the Day: Homeless by Karin Boye

[EN]

To lose the soul’s home and to wander far
and then be unable to find anything else,
and feel that one’s forgotten what truth is,
and fancy one is made of nought but lies,
be sickened by oneself and hate oneself –
yes, that is easy, that is very easy.
Sorrow is easy, but joy is proud and hard,
for joy, it is the simplest thing of all.

But he that seeks for himself a home
must not believe that it exists just anywhere –
he must go wandering homeless for a time;
and he that’s made of lies and would be well,
must hate himself until the day he knows
of truth what others as a gift receive.
What point is there in grieving so for it?
Wait then, my heart, and have some patience yet!

[SWE]

Hemlös

Att mista själens hem och vandra långt
och intet annat kunna hitta sen,
och finna att man glömt vad sanning är,
och tycka man är gjord av bara lögn,
och vämjas vid sig själv och hata sig —
ja det är lätt, ja det är ganska lätt.
Sorgen är lätt, men glädjen stolt och svår,
ty glädjen är det enklaste av allt.

Men den, som söker sig ett hem för sig,
får inte tro, att det finns var som helst —
han måste vandra hemlös någon tid;
och den som är av lögn och vill bli frisk,
han måste hata sig till det han kan
av sanning, som de andra få till skänks.
Vad är det värt att sörja så för det?
Vänta, mitt hjärta, och ha tålamod!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s